Dialektsyntax: mikrosyntaktisk variation i Norden

Henrik Rosenkvist er professor i nordiske sprog ved institut for svensk, flersprogethed og sprogteknologi ved Göteborgs Universitet. Hans primære forskningsområder er sproghistorie og sprogforandring, dialektsyntaks og formel grammatik, og han har – blandt mange indsatser – især bidraget til dokumentationen af de mindre kendte nordgermanske sprog älvdalsk og estlandssvensk. I foredraget vil Henrik give et overblik over den dialektsyntaktiske forskning.

Abstract

I traditionella dialektstudier är det ovanligt att en dialekts syntax beskrivs utförligt – tvärtom är det oftast så att syntaxen ignoreras, eller behandlas i extrem korthet. Ett exempel kan hämtas från Tiberg (1962:100), som behandlar estlandssvenskans syntax på tre rader:

”Syntaxen erbjuder många överraskningar. Vill man tolka dem utan hänsyn alls till estniskan, så torde arbetet bli halvgjort – därmed inte sagt att Sverige-svenska paralleller skulle sakna betydelse.”

Vilka överraskningar som estlandssvenskans syntax bjuder på får läsaren alltså själv fundera vidare på.
Det omvända perspektivet kan sägas gälla formella syntaxstudier: fokus låg länge på standardspråken, inte på dialekterna. Men på senare tid har formella syntaktiker gradvis kommit att förstå att dialekterna i till exempel Italien och Nederländerna kan fungera som en laboratoriemiljö; de syntaktiska skillnader som finns kan härledas till minimala skillnader som rör andra språkdrag – därav termerna mikrosyntaktisk variation och dialektsyntax.
I mitt föredrag ger jag en bakgrund till den dialektsyntaktiska forskningen i Norden från år 2000 och till vilka forskningsresurser som nu är tillgängliga, samt presenterar tre fallstudier: referentiell subjektsutelämning, negationsharmoni och den finala negativa partikeln -e.